Om EFS´ inre och yttre mission

Emma Löfström (1859-1956) var en av min mormors äldre systrar. Emma växte upp på Sundbybergs gård, som ägdes av hennes förmögne far, A P Löfström. Båda föräldrarna var troende och knutna till Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, som även Emma kom att tillhöra livet igenom. Hemmet präglades av faderns affärsintressen kombinerad med kommunalpolitisk verksamhet samt båda föräldrarnas starka känsla för sann kristendom.

Emma var under många år hemmadotter. Hon såg efter de yngre syskonen och hjälpte till i hushållet. Emma deltog i syföreningens verksamhet och var lärare i Sundbybergs söndagsskola. Hon funderade på att utbilda sig till sjuksköterska eller diakonissa och gick på prov på Ersta diakonissanstalt.

Hon träffade Karl Lindqvist, som gick igenom utbildning till missionspräst vid Johannelunds missionsinstitut. De förälskade sig i varandra och förlovade sig så snart Karl blivit prästvigd. Han reste till Indien 1894.

Emma hittade en engelsk utbildning för kvinnliga missionärer och for till England, där hon gick igenom utbildningen. 1896 reste hon till Karl i Indien och de gifte sig 1897. De var ute som missionärer i 17 år förutom ett friår 1905.

Karl vikarierade efter hemkomsten till Sverige 1913 som präst inom Svenska Kyrkan men avled innan han fått en fast tjänst.

Konferens för missionärer i Amarwara i Indien år 1897. Emma står till höger i främre raden och Karl till höger om henne.

Emma levde därefter ensam - först i Västerås sedan i Stockholm. Hon deltog aktivt i församlingsarbetet och hade mycket kontakter med Stiftelsen samt med missionssyskon i Sverige och Indien. Då Emma avled 1956 vid 97 års ålder var hon Stiftelsens äldsta missionär.

Emma efterlämnade ett omfattande arkiv med foton, betyg, information om utbildning för kvinnliga missionärer i England, rapporter från missionsstationer, dagböcker och omkring 500 brev. Dessa dokument ger en unik bild av en troende kvinnas liv under väckelserörelsens mest aktiva period.